Många av oss kan nog känna igen sig i din rädsla för döden. Kanske särskilt när vi är unga och känner att vi vill hinna med så mycket i våra liv. En form av prestationskrav som sådant.

Rädslor och sådant obehag underhålls tyvärr av rädslan i sig. Dvs vi är rädda, tänker på det vi är rädda för (=döden) och rädslan förstärks än mera. Vi vågar tillslut inte tänka på vad som skulle kunna hända om vi inte längre finns i livet och vi undviker att tänka på detta, dvs. det absolut värsta som skulle kunna hända oss.

Tyvärr innebär detta undvikande av den värsta tanken att vi blir än mer ängsliga. Därför behöver du möta din rädsla för döden i stället för att fly undan den. Som att tänka på vad som kan hända etc. Det är endast en ältande tanke utan svar.
Därför får du träna på att tänka vad som skulle hända om du faktiskt avled, vad du skulle gå miste om, hur begravningen skulle se ut, osv. Det viktiga är att du tänker denna tanke minst 10 gånger om dagen, eller gärna, skriva ner konsekvenserna av att du skulle gå bort på ett papper. Detta kallas exponering. Denna metod är vanlig inom kognitiv beteendeterapi, där behandling sker mot ältande, ruminerande tankar, som rädsla för döden.